Klart franskinspirerad och mycket avancerad; känns i stora stycken nutidsenlig och modern. Kanske alltför avancerad för de svenska matlagarna. Någon storsäljare blev den inte. Winberg var noga med att påpeka att råvarorna skulle behandlas med stor försiktighet och att kryddningen inte skulle överdrivas
Johan Winbergs Kok = Bok, hwilken lärer grunden til kokeriet, eller sättet, at tilreda wälsmakelig mat, efter denna tidens bruk; jämte afritade mat-sedlar til större och smärre tracteringar, som wisa, i hwad ordning maträtterne skola ställas på bordet; tillika med uträkningar på kostnaden, som fordras til måltider för personer af större och mindre antal; samt läro-stycken, nödiga at i akt tagas wid den inwärtes hushållningen.
Biografi:
Här stöter vi på en herre om vilken föga är känt. Det är inte heller lätt att få fram några definitiva fakta; Winberg är inget direkt sällsynt efternamn, och Johan var redan på den tiden ett vanligt förnamn.
Vi vet att en Johan Laurentz (Lorentz) Winberg föddes 1691, som ett av fem barn ( Lucas 1681, Sara 1684, Jonas 1687, Petronella 1687, ) till löjtnant Eric Winberg och hans hustru Sara, Född Hidding. En flicka avled dock i späd ålder.
Vi vet att Johan Winbergs Kok=Bok publicerades 1761.
Genom olika myndigheters register vet vi slutligen att en Johan Winberg var bosatt i Västra kvarteret i Stockholm 1760 och 1765. I båda fallen tituleras han ”kaffekokare”.
Vad vi däremot inte vet är om Johan Laurentz Winberg är identisk med kokboksförfattaren Winberg, eller om någon av de båda i sin tur är identisk med kaffekokaren Winberg.
Wnbergs kokbok är, enligt honom själv, avsedd för nybörjare – ”lärer grunden tillkokeriet” som det heter i undertiteln – och inkluderar bl.a. praktiska tips för servering samt, minsann, anvisningar fö rkostnadsberäkningar. dessa dök dessvärre upp i helt oförändrat skick i bokens andra upplaga 1805, då de torde ha varit skäligen inaktuella. Till detta kommer bio utvikbara planscher, som visar ”I hwad ordning maträtterne skola ställas på bordet”. Dessa planscher är numrerade 1, 1.2, 2, 2.2, 3, 3.2, 4, 5,respektive 6.
Med frejdigt mod går författaren i sitt företal till storms mot marknadens övriga litteratur i ämnet: ”… de tider efter annan, huru den ene icke är den andra i minsta måtton lik. Blåtta namnen och caracterene uppå en mängd af rätter är det enda man med någon likhet kan igenkänna, men tilsättningarne af kryddor och annat, jämte sjelfva tilredningssätten äro så wida ifrån hwarannan skilda, at den, som af dessa föreskrifter betarfwat sig betjena, blifwit stäld i en fullkomlig owiss- och osäkerhet, om hwilken Methode han med fördel kunnat följa”.
Fortsättningen går i samma stil – och genomgående betecknar Winberg konkurrenternas verk som ”så kallade kok-böcker”. Han försäkrar sina läsare att han minsann inte nedlåtit sig till att hämta recept ur sådana tvivelaktiga publikationer: ”långt ifrån att prunka med lånta fjädrar, eller at wilja synas med sammanplockade tankar utur andras skrifter och arbeten. har egen erfarenhet warit den ende, som jag rådfört wid och under utarbetandet av denna Kok-bok; utan en däruppå¨grundad säkerhet, hade jag icke dristat lägga densamma för det Allmänas ögon”
Och sedan fyrar han av sin imponerande programförklaring: ” Afsigten med detta arbete har warit, at uptäcka Kokeri-konsten uti hela dess widsträckthet, och gifwa tilförlåteliga anleningar til Konstens rätta kännedom. I sådant afseende är denna Kok-Bok, en upriktig tolk af hwad som denna tiden, uti wåra stora Kök, plägar och kan practiseras. Den wisar skillnaden imellan det utländska och inhemska matrednings-sättet; den lärer, huru mat bör tilredas, sund och tillika smakelig, efter erkända och antagna grunder; den föreslår på hwad sätt god mat med tjenliga ombyten må kunna lagas; den gifwer tillkänna, medelst til den ändan aftryckta matsedlar, huru rätterna böra ställas på bordet; den wisar med bifogade upteckningar, hwad som åtgår til större och mindre Tracteringar, efter flera och fåare personers antal: Ja den wågar änteligen framte några Läro-Stycken, såsom nödiga at i akttaga wid den inwärtes Hushållningen.”
Efter detta lätt bombastiska förord följer ett kapitel som är värt lite extra uppmärksamhet. 
Det är betitlat ”Underrättelse om hwad wid bruket och nyttjandeet af de i denna Kokbok nämnde Krydder, bör i akttagas” Här går winberg till storms mot tidens (o)vana att formligen dränka vissa maträtter i kryddor. I just det fallet är han faktiskt något av en pionjär, och han inleder med att barskt förklara: I allmänhet är at märka, det häldre alle krydder må aldeles lämna, än at man derutaf skulle taga för mcyket. ”Hellre inte krydda alls än krydda för mycket alltså – en uppmaning som förvisso kan ha sin giltighet också idag.
”I synnerhet åter bör man med mycken granlagenhet bruka de starkare krydderne, ty det minsta förseende därutinnan kan helt och hollet skada och skämma den bästa maträtt”, fortsätter han; och i recepten lever han också som han lär, vilket är mer än vad man kan säga om några av hans författarkollegor.
Bibliografi:
1.1 Johan Winbergs Kok-bok, hwilken lärer grunden til kokeriet, eller sättet, at tilreda wälsmakelig mat, efter denna tidens bruk; jämte afritade mat-sedlar til större och smärre tracteringar, som wisa, i hwad ordning maträtterne skola ställas : på bordet; tillika med uträkningar på kostnaden, som fordras til måltider för personer af större och mindre antal; samt läro-stycken, nödiga at i akt tagas wid den inwärtes hushållningen. Stockholm, tryckt hos Lor. Ludv. Grefing, 1761. Stockholm, 1761. [12] , 556 s. =(s. 541-56 opag.)=; [9] pl.
2.1 Johan Winbergs Kok-bok, hwilken lärer grunden til kokeriet, eller sättet, at tilreda wälsmakelig mat; jemte afritade matsedlar och anrättningar, uträkningar på kostnaden wid större och mindre måltider; samt läro-stycken, nödige at i : akt taga wid den inwärtes hushållningen. Andra uplagan, öfwersedd och förbättrad. Stockholm, tryckt i kongl. tryckeriet, Stockholm, 1803 (kungl. tryckeriet) . [06] , 392 s., f. 393-400, s. 401-418 =(s. 411-18 opag.)=. ;8:o.
som digital resurs på KB: